Tragiska människor.
Jag och Manne gick ut med hundarna ikväll. Grannen snett över står ute föräldrar, äldsta son och en kompis. Äldsta sonen och kompisen är två av mina gamla klasskamrater från högstadiet. Jag är inte särskilt förtjust i dem och har nog egentligen aldrig hälsat på min granne trots att han bott på gatan i åtminstone två år. Vi börjar närma oss och min före detta klasskompis får syn på mig och går direkt fram till min granne och viskar något i dennes öra. Jag ångrar lite att jag inte bara sa "Hej Erik, hej Martin.", bara för att få se deras chockade, kanske lite skamsna miner, för att de vände mig ryggen.
Ha en bra dag!
Erik och martin? S¨g Erik för ett tag sen på tåget, så äcklig ölmage! Vad blev det av deras liv liksom?