ackeber

Jävlar vad lack jag blev idag! Helvete säger jag bara! Drygare brudar med mer attitydsproblem får man faen leta efter! Morgonen börjar bra, de verkar ambitiösa och arbetsvilliga. De har kommit igång med frukosten innan jag ens hunnit komma ner från hotellrummet för att byta om. Positivt överraskad helt enkelt, hade inga större förväntningar så...

Men jag inser snabbt vilka nötter de är och att de fortfarande gör saker och ting tillsammans istället för att den ena gör en sak och den andra fixar en annan grej. De två står tillsammans och gör gröten, i övrigt är allt klart, men jag småplockar och fixar lite med disken för att vi ska gå och käka frulle ihop. Men utan att ens säga till mig har de plötsligt dratt för att äta. Redan där börjar jag bli irriterad. När jag kommer in i p-matsalen står den ena och fixar mackor till båda medan den andra är och hämtar gröt. Jag ställer ner min kopp the vid en plats. De väljer att sätta sig vid ett annat bord så långt bort från mig som möjligt. Bara för att jävlas borde jag ha rest mig upp och satt mig precis intill någon av dem och typ slickat den i örat eller någonting (märks det att jag är trött eller?). Men jag orkade inte utan tänkte helt enkelt "Okej, fine, är det så ni vill ha de så visst.". När de käkat klart reser de sig upp utan att ens prata med mig. Detta gjorde att jag satt fem minuter extra och gjorde ingenting medan de påbörjade att lägga upp pålägg och skära frukt inför morgondagen. Ville bara jävlas med dem helt enkelt!

Ja, det är väldigt lugnt sådär på morgonen, så jag säger till dem att vi kan jue ställa oss och vika lunchservetter och putsa lite bestick inför kvällen. Anna säger okej och går ut i frukostmatsalen för att kolla till äggröran för tionde gången, Kristina masar sig väl sakta men säkert ut till showkitchen och tar fram lite servetter. Tänk dig då att det tar den bruden tio sekunder att vika en servett plus fem sekunder för att lägga den i lådan. Herregud! Jag gör det på åtminstone halva tiden, om inte snabbare... Jävlar vad slow!

Jag slänger ut förmiddagsfikat och precis efter kommer Anna och säger att det finns inget kaffe. Konstigt om man inte satt igång något! Medvetet från min sida då jag ville få de att känna på hur det är att sitta lite i skiten och inte bara kunna ropa in oss från frukosten eller servisen när det kommer tio peroner samtidigt till caféet.

Frukosten är slut och jag börjar plocka in, säger till dem att en av de kan stå i disken medan den andra kommer ut och hjälper mig att plocka in allt. Kristina väljer att gå ut med typ tio skålar i handen medan den andra ställer sig och visslar och fortsätter att diska. Jävlar du vad arg jag blev! Jag halvt kastar upp grjerna på vagnen och tar inte in en pryl som ska diskas! Så kommer Johan där, min räddare idag! Säger att det är jue rätt lite lunch, men istället för att skicka hem någon så kan vi jue börja städa eftersom det är städdag imorgon. Försök få dem att hjälpa till och städa du säger jag och skrattar! Äh skit i det där så går vi och tar en cigg istället, det är vi bossar värda! Jag förklarar för honom om de bittra jävlarna. Han kommer på en kanonidé som innebär att de två tar hand om lunchen tillsammans så kan jag börja städa. Tack Badone, du är en ängel! Jag går in och säger att vi tillsammans kan hjälpas åt att få ut lunchen, men att de sen får ta hand om den på egen hand. Jaha, vad ska du göra då?! Jag ska städa förstår du lilla gumman. Hah... Jag biter ihop och drar ut mineralvattnet, ser att Kristina kommer ut och plockar med en korg. Inget mer händer på ett par minuter. Går in i köket och ser att de två sitter och käkar lunch i matsalen. Där lägger jag ner med att hjälpa till med lunchen, hjälper istället Johan med dukningen. De fick stressa som idioter, men de har bara sig själva att skylla. Jag såg att de varken tagit ut kaffe eller muggar, men det sket jag i och började fixa med städningen. Efter typ en kvart kommer Johan in och ber mig hjälpa dem då det ser ut som High Chaparall där ute. Jag styr upp det hela och fortsätter sen med mitt. Helvete vad arga de var på mig! Men det gör mig inget, jag klarar mig utan deras kärlek. Trots att jag bestämt mig för att de fick klara sig själva så gick jag ut för att hjälpa dem, men bara för att Johan bad så snällt. Dagen avslutas med att jag går till honom och säger att jag ger upp och slutar för dagen. Han svarar snabbt ta med dig de där två också, de gör ändå ingen nytta. Jag säger till dem att vi kan sluta nu halv fyra. De tittar inte ens upp på mig och Johan får en kvart senare säga "Gå hem, vi behöver er inte längre!". Så jävla kul förra helgen förresten! Cafébrudarna skulle ha Kalles, men det hade inte bokats något så då sa Johan att en av dem kan ju ställa sig i disken. Men, vad ska den andra göra då? Den får gå hem, den är ledig ikväll. Ett par minuter senare söker de upp Johan och säger att de tror att det är smartare om det är två i disken. Johan svarar då kort att de kan gå hem. Men, men vadå? Gå hem, jag vill inte ha er här! De sitter verkligen ihop, verkar aldrig kunna vara ifrån varandra. Helt otroligt! Jävla människor man jobba ihop med alltså! Johan frågade om inte jag kunde jobba torsdag och fredag tillsammans med en av varje. Jag totalvägrade! Inte en chans att jag utsätter mig för detta igen!

Nej nu måste jag nog sova om jag ska orka mig upp imorgon. Fick ett väldigt nice rum i alla fall, dock väldigt ensamt. Var är du när jag som mest behöver dig?

Ja det var länge sen jag skrev sist, har dock inte hänt så mycket, i alla fall inte på det privata planet. Jag har jobbat, jobbat och åter jobbat. Börjar bli riktigt sliten nu och hjärnan känns som kola. Men på tisdag är jag äntligen ledig, efter 17 dagars arbete! Ska bli grymt skönt! Men det har ändå gått väldigt bra på frukosten trots 150-170 gäster, varje dag i över två veckor! De har varit jättenöjda, så det känns fint! Väldigt intressanta människor, krävande men över lag väldigt snälla! Men skulle jag betala 50 000 kr för fyra nätter så skulle jag också ha höga krav!

Sen har vi frukostflingor även jobbat en del kvällar i disken, Kalles, barnbuffén o.s.v. Det har varit riktigt kul faktiskt, förutom förra fredagen i Kalles. Jag och Vronk jobbade där nere ihop och jag får självklart ett par riktigt dryga och uppnosiga stockholmare. De skulle ha vinlistor, avec och allt vad det var. Och det de åt var Kalles Colorado, alltså buffalovings, ribbs, pommes och sådana grjer. Congrats! Sen att kassan inte direkt sitter i ryggmärgen så jag slår fel och allt blir jättejobbigt var jue ett annat problem... Men det löste sig och Jojje påstod sig hellre vilja ha mig och Jessica där nere nu denna helg än Cafétjejerna. Så det var bara att pallra sig ner trots lite ångest, men det gick jättebra! Alla var jättetrevliga och på gott humör! Så nu kan jag nog våga mig ner i Kalles fler gånger...

Ja jul och nyår blev jue lite annorlunda detta år, jag jobbade som skrivet båda dagarna. På julafton fick vi sluta kl. 18. Då åkte vi hem till lägenheterna och firade jul ihop vi tre frukostflings. Vi däckade dock väldigt tidigt. På nyår jobbade vi i disken och barnbuffén. Strax före tolvslaget slogs det upp champagne och hela restaurangfolket gick ut för att fira in det nya året och kolla på fyrverkerierna som Chabo så stolt anordnade. Fem över tolv sprang servisen och köket in igen och fortsatte att jobba medan jag och mina frukostflings satte oss i bilen för att åka hem och sova ett par timmar. Vi skulle jue ändå vara åter på jobbet knappt sex timmar senare.

Ja, som ni kanske förstår så har jag alltså flyttat än en gång, fjärde gången nu på två månader. Nu bor jag och Veronica vägg i vägg med restaurangchefen och frukostbossen. Det känns jättebra! En trevlig liten två som känns riktigt hemtrevlig, trots väldigt spartansk inredning...

På jobbfronten börjar läget stabilisera sig nu. Caféverksamheten kom jue igång strax före jul. Och de två cafétjejerna är väl lite som de är. Illa omtyckta av köket, otrevliga mot gästerna, bitchiga mot oss frukostflings som kommer in för att hjälpa dem. De kanske är lite bittra med tanke på att jag och Vronk fick deras jobb, de provjobbade nämligen också som frukostvärdinnor...

Och servisen är ju också som de är, men de kan man inte annat än skratta åt. När vi lovar att vi ska komma in och hjälpa till lite på kvällen, runt 16-tiden sådär, då ringer de alltid runt 15.30 och frågar vart vi är. Och då har det skitit sig på jobbet, och då har vi bara varit därifrån i tre timmar. Och då har vi ändå putst deras bestick och vikt deras servetter. Helt otroligt att merparten av produktiviteten ska hänga på oss tre! Nyår var helt kaotisk trots att alla var inne till kl. 11.30... Kan inte annat än skratta!

Allt som allt under dessa veckor har vi blivit kökets änglar och servisens räddare i nöden.