Vi går där i godan ro och ställer i ordning allt lite slentrianmässigt och smått i disträ. Jessica ställer ett par levande ljus intill en grupp med påskliljor. Nej men de står inte så nära, tänker hon. Samma tanke slår Veronica, det är lugnt. Jag tänker inte ens på det. Vi är klara med frukosten, men jag bestämmer mig för att dekorera lite kring påläggen för att det ska se trevligt ut. Jessica orkade inte göra det idag. Jag står där i godan ro och när jag tittar upp ser jag att blomman brinner hej vilt. Det tar ett par sekunder innan jag faktiskt förstår det och utbrister - Herrejävlar här brinner det! Jessica och Vronk trodde jag menade brasan, men icke! Jag sträcker fram handen, dum som jag är. Aj, helvete! Jag kommer inspringandes i köket och blåser förbrilt på blommorna och ställer mig bara där. I vasken, i vasken! skriker de andra två. Ja, jag säger då det. Plastägget var inte så äggformat längre... Men vad vi skrattade! Dessvärre hade det ju kunnat gå riktigt illa om jag inte just denna dag tänkte att det skulle vara lite grönt vid påläggen. Då hade vi gått och ätit frukost i godan ro och trott att det varit brasan när det började sippra in rök i köket... Farligt värre. Är det någonting jag kommer lyckas med här i livet så är det en eldsvåda. Som för ett par veckor sedan. Jag står och putsar bestick i show, Chabo står och gör boken. Chris har precis lagt upp scones till Afternoon Tea och lagt plåten med bakplåtspapper på gasspisen. Som just då användes av Anton för att värma på en rödbetssoppa. I ugnen precis bakom mig görs det brödkrutonger. Jag står inte ens en meter från plåten. Det börjar lukta bränt, jag vänder mig om mot ugnen och tror att det kommer därifrån. Fortsätter putsa mina knivar tills Marcus går förbi och utbrister "Oj, här brinner det för fullt!". Var då? säger jag och tittar upp och ser att hela pappret tatt lågor och ligger och glöder. Congrats liksom!
Yes, caféchicsen fick alltså sparken för andra gången denna säsong. De fick komma tillbaka igen på tisdagen och jobbade fram till och med fredagen. Torsdag kväll jobbar vi flings i Kalles och barnbuffé. Jag ska ta hand om disken och buffén och hittar diskrummet som skräp med gammal cafédisk, sopar som väger ton och ett diskvatten som ej bytts sen frukost. Jag blir rasande och ber de komma och ta hand om sin disk. Vi har redan diskat allt svarar de då. Jo tjena! Därför står det tre soppkantiner på golvet, halvfulla bestickhinkar, brickor och kakfat plus en vagn fullproppad med ren disk. Jag säger att de har en kvart på sig att fixa det, för sen är det servis och då ska vattnet vara bytt, disken ren och bortplockad. Tror ni att de gör det? Nix. Så jag samlar all skitig disk, all ren disk, sopor, allt verkligen, på en vagn och kör in i caféet som en surprice inför morgondagen. Hade de bara tagit sin smutsiga disk från början hade jag lätt kunnat ta bort den rena och bytt vatten, inga problem. Just att de tjafsar får mig att bli en riktig bitterfitta och ge dem all skit. Reaktionen uteblev dock dagen efter, jag trodde att de skulle vända i dörren och åka hem. Men de jobbade och sa inte ett ord. Däremot försökte de få praktikanten att ta deras disk - de hade ingen aning om vart den kom ifrån, de förstod ingenting! Nej, skriker både jag och Veronica i kör när han är på väg att vända ner bestickhinken i en back. Haha! Han blev helt skärrad. Men Jojje skickade hem dem sen på eftermiddagen när de stått och klagat på allt och alla i en timme. Så vi fick köra caféet själva i två dagar - gick riktigt bra.
Igår så var alltså planen att jag skulle köra en riktigt genomkörare av lägenheten, rensa avlopp från hår o.s.v. Fy vad Veronica och jag skrattade! Vi låg på golvet och kved av skratt! Jag lyckades alltså ta isär lite för mycket av röret under handfatet, sen hade packningen eller vad det kan tänkas kallas möglat sönder så den pajade ju och gick inte att sätta tillbaka. Så vi fick ställa en blå hink där under. Ganska kul när Chabo kom hem mitt i natten och skulle borsta tänderna. Haha!
Igår så tyckte vår VD el maestro Linusson att jag använde en syrlig ton när jag förklarade för honom att jag faktiskt också jobbar frukost och att han gärna fick framföra sina önskemål och städning, fika i brasrum m.m. till mig också. Inte bara till Veronica, vi har ju faktiskt lika lite ansvar detta år. Hon känner att han är på henne om allt, och jag känner att han inte säger mer än "Tjena!" till mig när han kommer på morgonen. Det spelar ingen roll om jag står en meter ifrån honom och Veronica är ute och plockar disk i vintern t.ex. Ändå väntar han tills hon kommer och säger "Kom här Veronica så ska du få se.". Då lackar jag, och eventuellt har han förlorat en av sina frukostvärdinnor inför nästa säsong. Jag vill egentligen inte ens jobba fredag-söndag, där och då tappade jag verkligen lusten!
Jag föreslog L en fika i vårsolen men min plan gick i kras, han har träffat en annan tjej. Nu när jag äntligen hade bestämt mig för att jag skulle åka hem och verkligen satsa på han. Min första tanke var: Hoppas det skiter sig! It's new, so it's possible! Hur tragiskt och elakt är inte det!? Men den där tjejen ska skatta sig lyckligt lottad, jag tror att hon hittat ett riktigt kap! Tråkigt för min del, total lycka för hennes!
Undra om jag ska läsa till socionom, vad tycker ni? Enjoy, så hörs vi snart!
jessica
hej sötis! Vaddå är du hemma i knivsta igen nu?
1