Synd.
När jag mår skit tappar jag matlusten nästintill helt, och de senaste veckorna har varit riktigt tuffa för min del. Inte bara beroende på G och Lund, utan också det faktum att det gått ett helt år utan att jag gått vidare, jag står fortfarande kvar och trampar på samma jävla ställe!
jobbigt att du känner så, men jessica har faktiskt rätt med det hon skrev.. MEN har man ingen matlust kan man ju inte hjälpa det direkt. Bara du inte äter så med flit så ska du se att aptiten kommer tillbaka snart :) jag åt själv rätt lite ni i våras när jag kände mig som mest stressad men när det la sig lite började jag känna hunger igen.. med råge :P Men försök att få i dig nåt hyfsat regelbundet kära du om inte annat för att vi ska slippa va oroliga :)
Givetvis är ett steg i rätt riktning alltid något positivt. Men att du bara har haft den körigt en vecka nu och därför inte kunnat äta är skitsnack. Var ärlig mot dig själv, dina matproblem har inte bara funnits sen en vecka tillbaka. Vi kan gå så långt tillbaka som till sjätte klass. Att det pågått länge gör det hela förmodligen inte lättare men att bara ge upp sådär? Att du står på samma ställe nu som för ett år sen vill jag inte hålla med dig om, du har väl hunnit göra en hel del där emellan? När det väl sen kommer till kritan, vems ansvar är det att du står på "samma ställe",egentligen?
Jag kommer få jäkligt mycket skit nu från dig och Sandra garanterat och jag vet att jag inte kan hela bakgrunden till din psykiska ohälsa, men någonstans måste man ju faktiskt ta tag i det och reda ut det oavsett vad det än är. Jag ska förvisso inte bara kliva in,döma efter mina åsikter och sen gå ut. Men känner du inte själv att det är dags att göra något åt saken?
Jag kan absolut inte lägga mig i det här eftersom jag inte vet hur det är direkt.Men jag förstår att dina vänner är oroliga för dig.Låter inte helt bra.Tycker att du borde följa några utav jessicas råd och ta tag i problemt.Vi vill ju ha den där glada och spralliga rebecka!:)
